Kapitel 1

Linn Bergström klev av bussen vid Esplanaden i Hangö med den tunga resväskan i handen. Den var fylld med målardukar, skissblock och några få klädesplagg. Resten av hennes liv hade hon lämnat i huset vid Kapellhamn, där renoveringen hade blivit mer omfattande än hon någonsin kunnat ana.Det var tidig vår, den där tiden på året då luften luktade salt och kall jord på samma gång. Havet låg någonstans bortom husen, men Linn kände dess närvaro som ett dovt eko i bröstet. Hon drog in den kyliga luften och såg sig omkring.

Boulevarden sträckte sig rak och stilla framför henne, kantad av gamla trähus i blekgula och vita nyanser, med små verandor och slitna trappräcken som berättade om en annan tid.Hon började gå mot det gamla konstnärshuset som hon hade fått hyra. Väskan rullade ojämnt över gatstenarna, och ljudet ekade mellan de tomma husväggarna. Solen var blek, nästan försiktig, men den fick de nakna träden att kasta långa skuggor på trottoaren.När hon nådde huset stannade hon och såg upp mot fasaden. Tre våningar högt, med fönster som såg ut som ögon som vakade över gatan. Färgen hade flagnat på flera ställen, och taket lutade sig svagt mot havet som om huset själv drogs åt samma håll som hon alltid gjort.Hon gick långsamt uppför de tre trappstegen till den tunga porten. Det luktade salt, fuktigt trä och något annat – en svag, gammal doft av linolja och damm. Hon öppnade dörren, och det gnisslade dovt som om huset hälsade…